Vad som hände när jag försökte mobilblogga är för mig ett mysterium. Men något hände som gjorde att det inte alls gick att komma åt bloggen. Trist, eftersom jag hade tänkt blogga om de fem underbara veckor vi hade... men men, allt går inte att påverka.
Hur som helst hade vi det toppen! Mycket sol o vind och lite regn - tacksamt för oss seglare. Vi besökte många nya platser; bland annat Stora Nassa, Rödlöga och Åland.
Resan till Åland var dock nära att bli inställd; kvällen innan avfärd sprang Viktor på en stig genom skogen på väg till bastun, snubblade på en rot, flög en bit i luften och landade illa med smalbenet på en vass sten. Det blev ett samtal till 112 och 90 minuter senare hade en ambulanshelikopter tagit oss till Karolinska. Det kunde ha varit värre - tänk om han hade landat med huvudet på stenen! Och tur i oturen; ortopeden konstaterade att varken skelett eller senor fått några skador, vilket måste ha varit sann änglavakt då såret var drygt 10 cm långt och 2 cm djupt. Ett mängd stygn senare och med kryckor under Viktors armar tog vi oss med taxi till Kapellskär och med sjötaxi tillbaka till Arholma... och morgonen efter tog vi oss över till Mariehamn i strålande sol och perfekt vind och sjö.
Nu är vardagen här igen och jag måste erkänna att även om jag gärna hade haft dubbelt så lång semester varje sommar, så känns det faktiskt helt okej.
Hur som helst hade vi det toppen! Mycket sol o vind och lite regn - tacksamt för oss seglare. Vi besökte många nya platser; bland annat Stora Nassa, Rödlöga och Åland.
Resan till Åland var dock nära att bli inställd; kvällen innan avfärd sprang Viktor på en stig genom skogen på väg till bastun, snubblade på en rot, flög en bit i luften och landade illa med smalbenet på en vass sten. Det blev ett samtal till 112 och 90 minuter senare hade en ambulanshelikopter tagit oss till Karolinska. Det kunde ha varit värre - tänk om han hade landat med huvudet på stenen! Och tur i oturen; ortopeden konstaterade att varken skelett eller senor fått några skador, vilket måste ha varit sann änglavakt då såret var drygt 10 cm långt och 2 cm djupt. Ett mängd stygn senare och med kryckor under Viktors armar tog vi oss med taxi till Kapellskär och med sjötaxi tillbaka till Arholma... och morgonen efter tog vi oss över till Mariehamn i strålande sol och perfekt vind och sjö.
Nu är vardagen här igen och jag måste erkänna att även om jag gärna hade haft dubbelt så lång semester varje sommar, så känns det faktiskt helt okej.
1 kommentar:
heeeej. längesedan. ni verkar ha haft en underbar semester. :)
Men visst är det skönt lite rutiner? KRAM
Skicka en kommentar