Huvudet var fullt av snor, halsen torr som sandpapper och jag var frusen som en isahall - igår kväll hade jag sjukt svårt att somna.
Jag brukar alltid uppmana mina barn om att de ska blunda så länge de kan och tänka på mysiga saker...till slut kommer sömnen och hämtar upp dem. Jag försökte mig därför på samma knep och låg där och väntade på sömnen...maken och killarna (som oftast=alltid sover med oss) hade redan somnat. Det var så tyst och fridfullt...det enda som hördes var: prutt...tyst, tyst, tyst - prutt...tyst, tyst, tyst :) Jag kunde inte göra annat än att fnissa i min vakna ensamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar