Efter lördagens bio i Kista Centrum utmanades vi av ett unikt problem - i alla fall enligt rösten i bommaskinen i p-huset.
Jag använder alltid samma kreditkort när jag parkerar i p-hus. Det vill säga...för att få bommen att öppna sig när jag vill in i garaget stoppar jag in kortet och när det så är dags att lämnna garaget, stoppar jag in samma kort. Samma procedur genomfördes även denna gång.
Döm om min förvåning när maskinen vid utfart svarade mig med texten: Ej inkört.
Jag testade flera gånger - även med ett annat kort (som jag aldrig använder i dessa sammanhang) - men hela tiden upprepades: Ej inkört.
Jag trycker så på larmknappen och en röst svarar mig. Jag förklarade mitt problem och rösten svarar mig: Då har du stoppat in ett annat kort än du använde vid infart.
Jag svarar surt: Det har jag inte! Jag har dessutom med mina två barn som vittnen!
Rösten envisas med att påstå att jag har tryckt ut en biljett, eller använt annat kort (allt medan kön bakom mig växer) och jag envisas irriterat att jag är den som vet hur det gick till vid infart.
Till slut säger rösten: Då har du skapat något unikt...och öppnar så bommen.
Jag svarar: Det må så vara...tack!
Andas in - andas ut...återskapa lugn i kroppen. Jag kör sakta hemåt och inser efter en stund; tänk om maskinen fortfarande inte har fattat att jag är ute ur garaget? Den räkningen blir inte att leka med!
Jag har sagt det till barnen och jag säger det även till er; lördagen den 13 februari, kl 16:13 lämnades garaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar