Läser och gråter. Värst av allt är nog att all den smärta jag känner när jag läser hennes berättelse, bara är en pyttekiss i sjön jämfört med den brutala sorg hon tvingades gå igenom.
Jag klarar inte av att sträckläsa. Måste klämma in pauser, om så bara för att andas... I en av dessa pauser blev jag Gant-buddy med Linda K ;)
5 kommentarer:
jag vet inte om jag skulle klara att läsa den, FÖR jobbigt?
Gantarna är packade och klara! :)
Det är så otroligt tragiskt...har inte läst just den, men vi har en familj i vår närhet där inte alla kom hem....fruktansvärt.
Linda K - Läser den för att försöka förstå hur man klarar av att leva igen...men hoppas innerligt att aldrig behöva gå igenom det!
Ser fram emot paket i veckan ;)
Pia - Jag känner ingen som drabbades...å har ingen i min närhet som känner någon som drabbades. Känns därför lite som en skyldighet att läsa - dock inte tvång, utan för de drabbades skull... (svårt att förklara).
Hoppas att de nära er lever igen!
Har läst delar, och finner det otroligt svårt, precis som du. Har folk i min närhet som drabbades. Inte jättenära, men tillräckligt för att se det på ganska nära håll. Det påverkar, förändrar och etsar sig fast. Och påminner om att njuta av alla lysande ögonblick som finns i våra liv. Kram!
Alexandra - Jag önskar att vi inte behövde så tragiska påminnelser för att leva livet... Kram tillbaks!
Skicka en kommentar