Tårarna rann...redan när Viktors klass sjöng första sången, Majas alfabet. Vissa stunder i livet rör upp så mycket känslor i kroppen - hela jag ville helst hulkande gråta av lycka. Men - med respekt för sonen (och för att undvika blickar från de övriga ca 250 föräldrarna) - så gjorde jag allt för att smyga med mina tårar. Ett bra tips är att titta upp i taket.Återhämtade mig...lagom till Den blomstertid nu kommer. Då var det dags igen. Viktor stod brevid grannpojken (som både hört mig skrika av ilska och prutta ohämmat) och med blickarna spända i mig sjöng de så vackert att läpparna darrade och ansiktet gjorde ryckningar. Varför gråter skådespelare så vackert?
När tårarna väl var torkade och avslutningsfikat var avklarat for vi hem...å fick då besök av min mammalediga vän på jobbet, Lindsey. Med sig hade hon gosigaste och finaste Melker. Jag fick pussa på hans bebisfötter = LYCKA!
3 kommentarer:
jag kan svära på att jag inte kommer att kunna hålla tårarna borta första gången sigge sjunger den blomstertid nu kommer. :)
den sjöng dotter i lågstadiet
Camilla - ...men det är härligt att få gråta lite ;) Synd bara att man inte är skådissnygg ;D
Att ha det gott - ...å då är det sommar :)
Skicka en kommentar