Idag, på väg till dagis. Lilleman filosoferar...
- Undrar var han ska bo...?
- Vem då? (undrar jag)
- Viktor...när han blir vuxen.
- Ja du... Han har många år på sig att fundera på var han vill bo.
Efter en stund frågar jag Alex:
- Var ska du bo när du blir vuxen?
- Vet inte...jag ska tänka på saken.
Rent egoistiskt hoppas jag att bägge sönerna - efter studier och andra utomsocknes beprövningar - väljer att bosätta sig "nära" sin mor och far. Så där lagom nära. Tillräckligt nära för att vi ska kunna träffas så spontant vi önskar. Önskar också att de kommer att vilja bo "nära" varandra och vara bästa vänner livet ut. Egoistar mig ännu djupare och önskar dessutom att de så småningom kommer att träffa en varsin svärmorsdiggande livskamrat. Time will tell.
4 kommentarer:
Så önskar jag också! Hittills har store sonen visat betryggande god smak när det gäller flickvänner och jag hoppas det fortsätter så:)
Mie letar guldkanter - Håller tummarna för fortsatt god smak! Håll med om att man börjar smida planer redan vid första flickvännen ;)
jag önskar precis som du. har en kollega vars son nu flyttat till australien. ont i hjärtat...
Camilla - Andra sidan jorden är helt och hållet förbjudet!!! Där bor ju dessutom alla livsfarliga djur...hua :S
Skicka en kommentar