Tant T ryter till

Konstaterar att jag INTE tycker om Linda Skugge. Borde väl egentligen inte skriva det här, eftersom det tycks:
1. strida mot det man bör göra (ungefär som äta bör man, annars dör man...tycka om Linda bör man, annars är man antifeminist)
2. egga henne på ett positivt sätt. Kvinnan tycks känna sig lyckad när folk stör sig på henne (vissa tycks ju göra grej av att sätta sig på tvären och anser sig sitta på livets facit)

Jag anser att Linda ofta är plump och sårande i sitt uttryck och för någon dag/vecka sedan läste jag en krönika där hon skrivit om feminism. Några gymnasietjejer hade bjudit in henne till deras feministiska initiativ på skolan. Linda kom och Linda sågade...eftersom tjejerna fokuserade på könshårets vara eller icke vara.

Enligt Linda handlar feminism inte om könshår (sätt er i tidsmaskinen och res några år bakåt i tiden...så var även Linda där), utan om ekonomiskt oberoende. Ett ekonomiskt oberoende som gör att kvinnan kan ta sina barn och dra från mannen... DÄR - precis DÄR - är Linda ute och cyklar, för hur många män strider inte om sina barn på grund av att kvinnan tror att de gemensamma barnen är i deras ägande. Å nu syftar inte jag på de kvinnor som kämpar för att skydda sina barn från en ond man. Jag syftar på de kvinnor som använder sina barn som ett vapen mot exmaken och som på fullaste allvar inte inser mannens viktiga roll i barnens uppväxt.

Om jag på något sätt ska välja feministisk sida, så väljer jag könshåret - inte Linda Skugges manshat. Fast helst väljer jag inte sida alls, utan konstaterar att feminism för mig innebär jämställdhet och valfrihet.