fredag 7 maj 2010

Snigelklackar


Hamnade gående bakom en flicka med skyhöga klackar och blev så fruktansvärt irriterad. Klackarna var allför höga för hennes tydligt ovana ben. Hon gick så sakta, så sakta - och det var nästan omöjligt att komma förbi henne.

Till slut klämde jag mig "stressat" förbi...och insåg att jag alltid går fort. Det spelar ingen roll om jag har bråttom eller ej - fort ska det gå, ingen tid ska slösas bort på långsam gång inte.

Jag insåg också att jag aldrig skulle kunna köpa ett par (för mig) för höga klackar, eftersom det gör att jag känner mig långsam...och löjlig.

Synd bara att det är så snyggt - se bara på klackarna på bilden, som jag spanade in på MQ sekunden efter omkörningen.

5 kommentarer:

Pia Wester sa...

Jag såg en tant (!) stappla ut från Ica Maxi häromdagen på ungefär samma vis. Visst kan det vara snyggt med högklackat, men vansinnigt fånigt också...

Annie - PD sa...

Det gäller att ha rätt teknik annars ser det fjantigt ut. Watch me - jag är supersnabb på 11 cm på jobbet :D

Padmé Amidala sa...

Det finns inte mycket som är fulare än stapplande gång i skyhöga klackar ;P


Kramis och trevlig helg!

No-one sa...

Jag är (var...) likadan. Går (gick) alltid fort. Irriterade mig på folk som alltid gick i vägen för mig. Jag gillar att gå fort, även om jag inte har bråttom. Det är skönt på något vis. Och extra frustrerande nu när jag själv går som en snigel. Måste till och med stanna ibland, för att vila. Trots myrsteg. Blir "omkörd" av alla. Till och med 3-åringar. Men vänta bara, när ungen är ute - då banne mig åker joggingdojjorna på. Powerwalks, here I come!

tant t sa...

Pia - Den som inte har tränat bör undvika high heels! ;)

Annie PD - Finns många som skulle behöva kursa hos dig :)

Padmé Amidala - Men visst är det lättare att gå fort inomhus med höga klackar!? ;)

Alexia - Åh, jag minns frustrationen över att blir långsam och flåsig med stor mage. Glädjen är när man är "back on track" med snabba och lätta steg ;D